Sedan mitten av 90-talet har Helena Lindblad varit filmredaktör på Dagens Nyheter. Det gör henne till en av landets mest erfarna kulturjournalister.
Hon – om någon – borde därför kunna svara på frågan: Vad är egentligen kvalitet?
– När det gäller film skulle jag säga att det handlar om att koncept och utförande håller hög klass, att det finns en stark konstnärlig vision och att manus, regi, skådespeleri övertygar. Man måste förstås utgå från sig själv, tycke och smak är ju också individuellt. Själv söker jag mig gärna till välspelade och intelligenta dramer med smart och vass dialog. Det är en genre som ligger mig nära.
Hon fyller i:
– Det ska också sägas att några kriterier är särskilt viktiga när det gäller kvalitet. För oss filmkritiker, som ser och bedömer väldigt mycket, är innovation ett kvalitetskriterium; att man blir överraskad av det man ser. Känslan av estetisk förhöjning har också betydelse.
Som att filmen har ett vackert foto?
– Ja, precis. Filmkonst är många olika saker, men i grund och botten handlar det om bild. Samtidigt är det ett sorts allkonstverk, som rymmer bild, ljud, musik, dialog och skådespeleri. Det är det som är så kul – att allt ryms.
Är det vad lockelsen består i?
– För mig är det nog det.
I den svenska debatten om kvalitet har författaren Stig Larsson intagit en uppmärksammad position: sedan lång tid tillbaka betraktar han kvalitet som en objektiv egenskap. Enligt honom ligger det inte i betraktarens öga – det är inte en fråga om tycke och smak.
Helena Lindblad är av en annan uppfattning.
– Jag håller absolut inte med honom. Stig har en idé om att han kan lägga handen på en bok och avgöra om den är bra eller dålig. Det är en 1900-talsuppfattning.
Hon fortsätter:
– Kvalitet kan aldrig vara något rent objektivt. Däremot är kvalitet en form överenskommelse, en konsensus, en överenskommelse om vissa estetiska hierarkier. Ett exempel är de här listorna över filmhistoriens bästa filmer, kanske tydligast de som den brittiska tidskriften Sight and Sound tar fram. Var tionde år bjuder de in filmkritiker och skribenter från hela världen. Jag har varit med flera gånger. Deras listor skiftar något över tid, men det finns en grundläggande överenskommelse om vilka filmer som är bäst.
På samma spår lyfter Lindblad en tidsaspekt.
– Att något håller hög kvalitet betyder också att det varar över tid, att det fortsätter att tala till tittare decennium efter decennium. Så är det med filmer som håller: de har ett evigt värde.
I ett klassiskt avsnitt av SVT-programmet ”Centrum” har Stig Larsson påstått att han vet vad kvalitet är. Han har sagt sig ha pejl på det.
Har Helena Lindblad samma gehör?
– Jag vill nog tro att jag har ett hyfsat gehör för kvalitet när det kommer till film. Det måste jag tro att jag har, annars skulle jag inte kunna ägna mig åt detta, säger hon avslutningsvis.