I ett klipp på Facebook har han ironiserat över Bokmässan i Göteborg och beskrivit den som ”kulturknuttarnas Sodom och Gomorra”.
Rekorderligt slog en signal till Artur Szandrowski, kulturredaktör på tidningen Proletären, för att höra vad hans aversion mot Nordens största litteraturevenemang egentligen handlar om.
– Bokmässan… Jag ska försöka att inte vara för negativ, säger Artur när vi når honom.
Han är snabb med att understryka att Bokmässan ”på det stora hela är ett otroligt event”, som lockar litteraturintresserade från hela landet – och kulturskribenter från Stockholm.
– Det är trevligt att Göteborg får lite rampljus på sig och att alla som bor inom gångavstånd från Katarinahissen blir varse om att det finns fler levande städer i Sverige än den kungliga huvudstan.
Han fortsätter:
– Och så är det ju lite kul för oss kulturjournalister som är baserade i Göteborg att branschen får masa sig hit för en gångs skull.
Han ser Bokmässan som ett slags Woodstock för den svenska ”mediaeliten”. Där träffas de, super och knyter sexuella kontakter.
– Det svinas en hel del after hours. Det kucklas och smids ränker och pimplas rödpang och champagne och gökas nåt så in i helvete – tror jag. Jag är verksam i periferin, så jag har egentligen inte någon inblick i det, men jag föreställer mig att det är så. Och det lilla jag har sett har fått mig att tro att det är på det viset.
Han fyller i:
– Man ser det i pressrummet, där folk knackar på tangentborden och svettas och med rödsprängda ögon bara: ”Fan, varför drack jag så mycket rödpang igår?”
Artur Szandrowski har särskilt svårt för svansföringen hos delar av de yrkesverksamma besökarna.
– Vid sidan av att det är ganska folkligt, är det också ett internt event för en väldigt… Vad ska man säga? Självgod, egenrättfärdigad och egotrippad yrkeskår.
Här hittar du ett klipp från intervjun med Artur Szandrowski.